Historik
Borderterriern uppstod i trakterna där England och Skottland möts (The Border District). Rasen har funnits som enhetlig typ mycket länge. Dess uppgift var att hålla jordbruksmarken fri från räv, men också grävling, utter, kaniner och råttor nämns som jaktbyten. Det har nämnts stamtavlor som går ända tillbaka till 1700-talet. Rasens närmaste släktingar anses vara dandie dinmont terrier och bedlingtonterrier. Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1921.
Användningsområde
Rasen är främst en grythund, men är också populär som stötande/kortdrivande hund. Rasen lämpar sig bra för viltspår, lydnad och agility.
Hälsa
Borderterriern är generellt en frisk ras. Men det förekommer kramper, immunförsvarsproblem som innebär klåda, allergi, öron- och ögoninflammationer samt problem med magen. Tikar kan få pyometra (livmoderinflammation).
Egenskaper / Mentalitet
En borderterrier är en glad kompis med ganska stor aktivitetsbehov. Den älskar människor och passar bra i barnfamiljer. Eftersom den är så sällskaplig passar den inte för en heltidsarbetande familj. Rasen är kontaktvillig och röstkänslig och har lätt att lära sig saker och trivs när den får använda sitt huvud. Familjens katt kan känna sig säker, men utanför familjekretsen räknas dessa oftast som jaktbyte.
Storlek och utseende
Rasen är i alla avseenden en mycket välbalanserad hund med behändig storlek. Hanhundar väger ca 6–7 kg och tikar ca 5–6,5. Den ska ha benlängd och styrka att kunna följa en ryttare till häst. Pälsen är dubbel med varm underull och sträv vattenavstötande överpäls. Röd, vetefärgad, grizzle (grå-röd-melerad) med tantecken eller blå (svart-blå-grå-melerad) med tantecken. Huvudet ska likna en utters med bred flat skalle och kraftig nos.
Pälsvård
Borderterrier behöver trimmas minst två gånger per år. Då plockas den sträva ytterpälsen bort. Däremellan kammas hunden regelbundet. Om man vill delta på utställning med sin hund behövs lite extra trimning inför utställningen.
Länkar:
Rasstandard
Borderterriersällskapet
Svenska Terrierklubben
Svenska Kennelklubben