Historik
Taxens ursprungsland/hemland är Tyskland och rasen ska ha uppstått och renodlats från lågbenta tyska stövare. Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. De första taxarna i Sverige var allround-jakthundar, men kom att alltmer bli specialiserade som grythundar och långsamt drivande hundar. Svenska Taxklubben grundades 1901.
Användningsområde
Taxen är en mångsidig jakthund. I samband med ökningen av rådjursstammen i Sverige under 40-talet uppstod behovet av små, långsamdrivande hundar och taxen utvecklades till en populär rådjursspecialist. Även om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt får vi inte glömma att många av rasens särdrag och formatet framavlats för att få en användbar grythund. De flesta taxar är framförallt trevliga familjemedlemmar och det är en av världens mest spridda hundraser.
Hälsa
Taxen är en förhållandevis frisk ras och blir ofta mycket gammal. Svenska Taxklubben verkar för att rasens uppfödare ska bedriva avel på mentalt och fysiskt friska och sunda hundar. Diskbråck och liknande ryggproblem drabbar taxar oftare än andra raser. Taxuppfödarna har fokus på att det är den sjukdom som är viktigast att ta hänsyn till i avelsarbetet. Man undviker att använda taxar med ryggproblem i aveln och följer den forskning som sker inom området. PRA (ögonsjukdom) förekommer. Rasen finns med i de Särskilda Rasspecifika Domaranvisningarna (SRD).
Egenskaper / Mentalitet
Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Rasen är en passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa. En tax ska alltid utstråla mod och självsäkerhet samt vara envis och energisk. Dessa egenskaper gör också taxen till en mycket uppskattad sällskapshund. De långhåriga varianterna och dvärg- och kanintaxar har ofta inte så utpräglade jaktegenskaper.
Storlek och utseende
De har korta ben, långsträckt kroppsform, kraftigt käkparti med välutvecklat bett, vilket är viktigt för en grythund. Rasen förekommer i tre olika storlekar där bröstomfånget avgör vilken variant den tillhör. Kanintax med bröstomfång upp till 30 cm och en vikt på ca 3–4 kg. Dvärgtax har ett bröstomfång på 30–35 cm och väger ca 4–6 kg. Normaltax har ett bröstomfång över 35 cm och ska helst inte väga över 9 kg. Rasen förekommer också i tre olika hårlag; kort-, sträv- och långhårig. De vanligaste färgerna är svart med tanteckning, rödbrun eller viltfärgad.
Pälsvård
Pälsen på den korthåriga taxen ska vara kort, tät, glänsande och slätt åtliggande. Den kräver ingen särskild skötsel. Pälsen på den långhåriga taxen ska borstas och kammas med jämna mellanrum så att tovor inte bildas där håret är extra långt. Den strävhåriga varianten har en päls som behöver trimmas. Pälsen består av två lager; täckhår och underull. Ju fortare valpen/unghundens päls växer, desto tidigare bör den ses över första gången. I praktiken kan det handla om 5–6 månaders ålder. Pälsen ska inte klippas.
Övrigt
Ta reda på rasens egenskaper genom att läsa litteratur om taxen och besök gärna rasklubbens webbplats där information finns om taxen och klubbens verksamhet. Man kan också ta del av resultat från prov och utställningar.
Länkar:
Rasstandard
Taxklubben
Svenska Kennelklubben